2008 fanns bara 36 % kvinnor på chefspositioner på arbetsmarknaden (IFAU). Det är en ojämställdhet som talar för sig själv och som säger att den har pågått inom den privata sektorn så länge som kvinnor har sökt sig till näringslivet. Även om studierna jag hänvisar till har ett fåtal år på nacken råder fortfarande idag ett skriande gap mellan könen på grund av olika faktorer, hur tjejer incentiveras till företagande och karriärssatsning är en av dom, hur uppbackade tjejer är av barnomsorg eller att de i genomsnitt tar ut längre barnledigheter än män, och så har vi slutligen den förmodligen allra värsta utmaningen för välutbildade kvinnor; den ojämlika konkurrensen med männen om samma positioner och samma arbetsuppgifter.
Det viktiga, tror jag är att börja ställa sig de rätta frågorna som ett första steg mot en jämställt förhållningssätt och en jämställd arbetsmarknad i samhället. Tjejer och kvinnor behöver utmana sin verklighet som grupp och som individer. Vill män och kvinnor leva under jämställda förhållanden måste de ställa upp för varandra på bredare front och ärligt ta denna typ av diskussion, så är det bara. Oavsett stödjande insatser för kvinnor är det dags för ett tankeskifte inom fler grupperingar i samhället, inte minst bland kvinnor i olika sammanhang. Med höjda röster, fler förslag och större och mer seriösa föväntningar kan kanske vägen verkligen banas för de reformer vi behöver inom området. Utöver denna omdaning tror jag på att ge rätta impulser till ungdomarna, killar och tjejer, speciellt dom som gör sina framtidsval just nu. Denna punkt är verkligen oerhört viktig.
Här ett videoklipp om könstraditionella val från Halmstads högskola.