Lika lön för lika arbete?

För två veckor sedan kom FNs senaste mätning som visar hur det ligger till med jämställdhetsnivåerna i 187 länder. Som väntat kom Sverige högt upp i listan, på 10e plats i förhållande till HDI (Human Development Index), på 5e plats i förhållande till IHDI (Inequality-adjusted Human Development Index) och vad gäller GII (Gender Inequality Index) kom Sverige på första plats. Men. Oj. Det ger ju 'en' lust att knacka sig på tinningen och skaka på huvudet. Inte för att man inte beundrar mycket av vad FN faktiskt åstadkommer i världen (även om FN inte alltid just "åstadkommer" markanta förändringar i t.ex. freds- eller vapenfrågor i förhållande till vissa nationer eller aspirerande nationer) och inte för att man inte tycker att just dessa pedagogiska statistiska verktyg visar på viktiga diskrepanser men ibland undrar man om inte GII är till mer nytta för kvinnor och män från de fattiga delarna av mellanöstern, för medborgarna söder om sydsahara, från sydostasien och latinamerika än för oss i-medborgare. Vad säger GII indexet mig (som är född på 70-talet) och uppväxt i Sverige och har upplevt en ökad andel kvinnor komma ut i typiska kvinnoyrken på arbetsmarknaden, som har sett konsumismen, våldet mot kvinnor, sexismen i tv och i media öka? Jag som har sett pressen på "perfekt-het" på mig som kvinna multipliceras i dimension? Va? Nä, det säger mig inte mer än att vi ju inte är så himla långt från "Pulp fiction" i vår idéevärld. Faktiskt inte när det kommer till maktförhållandets psykologiska, cirkulära struktur.
GII är ett trubbigt redskap. Det står sig väl i ett brett internationellt jämförelseperspektiv som tar med "Ekonomi" och "Indien" som andelsmått men inte i förhållande till en aktuell genus-gradskala. I Sverige dominerar fortfarande svenska män företagssektorn och män fortsätter att utifrån sin överlägsna positionering klappa varandra om ryggen och promota varandra till bättre arbets- och lönevillkor. Kvinnor ses fortfarande socialt sett som den mottagande och omsörjande parten och är fortfarande socialt och ekonomiskt underordnad sin könsroll. Många unga kvinnor i vår del av världen upplever fortfarande att "tysta krav", ultraperfektionism och diverse rangordningar underminerar för rättvisa förhållanden både i mellan kvinnor och mellan män och kvinnor. Orättviseförhållandena fortsätter alltså in i tjugohundratalet och tjejer/kvinnor  är fortfarande i en ganska ruggig situation. Ska vi tala arbetsmarknadspolitik och alltså tala politik, ser man att vår offentliga sektor fortfarande dignar av förvärvsjobbande kvinnor och att det är den arbetssektor som sedan 70-talet har sett den största ingången kvinnor. 80% av de kommunalanställda runt om i Sverige är kvinnor. Ingen jämn könsfördelning här inte. (En liten sak att kanske fundera extra på för Reinfeldt som var ute på fn-besök i ärendet equality?)... Mer politik: Kvinnor rent ut fälls fortfarande på socialt och ekonomiskt plan för graviditets- och småbarnsfostranperioder och har därmed allmänt sett svårare att komma tillbaks ut på arbetsmarknaden. Och löneskillnaderna i vårt land? De är inget påhitt. De finns verkligen. Jaa. Fortfarande, verkligen. Vad var det vår största landsorganisation, LO fann och publicerade i höstas nu igen om löne- och löneplatsskillnader?... Nä, jag säger bara att det fortfarande är så att värden som "Typiskt manligt" och "Typiskt kvinnligt" i förhållande till våra könsroller motverkar allt vad genusprogress heter. I detta land som har kammat hem bästa GII-rankningen. Debatten måste fortsätta och fighten.

Källor: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/915C59487C2D9397C1256E5100496565, http://hdr.undp.org/en/statistics/gii/, http://debatt.svt.se/2011/11/06/bast-i-test/, http://www.undp.se/HDI-2011/