tisdag 29 november 2011

Formfel, tappade bokstäver, uttryck

Finns upprepade resonemang, nått stav- eller syntaxfel bland inläggen tar jag gärna emot kommentarer om det från allmänheten. Min bloggstil vill jag försöka göra så tydlig som möjligt. Jag kan ibland återkomma, revidera och ändra stavfel, ta bort överflödiga ord och rensa uttryck som låter felskrivna i mina öron utan att ändra något överhuvudtaget i förhållande till ämnet. Så, har något i ett inlägg "hörts krokigt", läs gärna om det några dagar senare. Kommentera som sagt gärna stavfel och felaktiga uttryck men bara om syftet är att just rätta. Spydigheter o.d. godtas inte naturligtvis.


(Undantag har gjorts för inlägget "Kvinnor har otrygg anknytning till arbetslivet" där jag har ändrat texten helt till stora delar).

IFAU

Känner ni till IFAU? IFAU är Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. För fyra år sedan publicerade de denna artikel på sin hemsida om kvinnor som är "överutbildade" för sin lön. Det går att läsa om det på engelska på samma webbsida, titel "Wage differences between women and men in Sweden - the impact of skill mismatch". Liksom i Mats Larssons jämställdhetsstudier (se nedanstående blogginlägg) bygger resultaten på SCBs uppgifter (här "Hushållens ekonomi (HEK) åren 1993–2002". Data omfattar i snitt 8 500 anställda i åldern 20–64 år per år). Jag återkommer om artikelämnet i något blogginlägg framöver. Informationen är med stor sannolikhet fortfarande aktuell eftersom det bara har gått fyra år sedan artikeln skrevs men det kan ju också råda en utjämnande trend idag. Jag ska se vad jag kan komma fram till.


Under tiden vill jag understryka en grej som relaterar rådande läget på arbetsmarknaden i landet. De tjejer/kvinnor som har kandidatexamen där ute, som är yrkesverksamma, nöjda med sin lön och tror att de flesta kvinnor har det lika bra, ställ er för det första några frågor: 1. "Finns en uttalad jämställdhetspolicy på din arbetsplats? 2. Har du tittat dig omkring på din arbetsplats och undersökt om samtliga manliga respektive kvinnliga anställda har samma lön för samma slags arbetsinsats? 3. Finns det tecken på att du överarbetar och/eller kanske överpresterar för samma lön? (Våga kolla och försök utvärdera) 4. Finns det på din arbetsplats flera manliga anställda som arbetar i mindre utsträckning men får lika hög eller högre lön och tror du det är motiverat i förhållande till utdelat ansvarsområde? 5. Hur är det med raster och entledigande och sådana lite informella detaljer - är det i praktiken lika och jämställt på de punkterna? 6. Tjänar du lika mycket som män i likställda eller jämförbara yrkesroller på arbetsmarknaden, har du tänkt på om du i jämförelse med andra, likställda yrken tjänar i nivå med standarden? 7. Hur stort är gapet mellan din och din/-a chefs/chefers lön? 8. Vilka kön är representerade i de diverse arbetsgivarpositionerna inom organisationen? Råder det jämvikt mellan antalet manliga och kvinnliga chefer och respektive prestationer/ansvarsområden? Är eventuella skillnader könsbetingade? 


Visst kan det allt råda total eller nästan total jämställdhet på just din arbetsplats och du kanske ser och känner att ni är jämställda. Hurra, grattis! Men faktum är faktiskt att detta för närvarande i Sverige långt ifrån är norm. Det finns mycket av informella strukturer som råder på arbetsplatserna runt om i detta land. Tänk på att bara för att du har det på ett visst sätt på din arbetsplats som ser okej ut betyder inte det att det per automatik återspeglas på andra arbetsplatser. 

måndag 28 november 2011

Skönheten och bellen i no-land

Vill tipsa om bloggen Feministbiblioteket. Seriösa feminister kan verkligen botanisera en del där. ;) Besök, besök, besök! En och annan gång hittar man nån missanpassad kommentator som t.ex. marodören längst ned på sidan "Vetenskapliga sanningar och feministiska myter" bland kommentarerna. Alla kan ju inte ha alla indianer kvar i kanoten förstås fast sådana personer bör man i ock för sig ju bara bortse från. :)


Här inne är alla välkomna bara det levereras *sak*frågor! ;)

fredag 25 november 2011

Även TCO ser ojämlikheten mellan könen

Denna text fann jag för en stund sedan på ams.se via deras månadsjournal:


Unga kvinnor som är tjänstemän har
betydligt svårare än män i samma bransch
att få ett fast jobb. Det visar en rapport
från fackförbundet TCO. Nästan var fjärde
anställd kvinna mellan 20 och 34 år har
en tidsbegränsad anställning. För manliga
tjänstemän i samma ålder har däremot 9 av
10 en tillsvidareanställning. De tillfälliga anställningarna
har dessutom ökat bland unga
kvinnor under de senaste tio åren, trots att
andelen tidsbegränsade anställningar totalt
sett inte ökat.


Rapporterna fortsätter strömma från fackligt håll om kvinnors utsatta situation på arbetsmarknaden. Denna gången kommer informationen från TCO "som organiserar det område där moderaterna har sitt starkaste väljarstöd" (För citat, se nedan). Rösterna som höjs idag är många om kvinnors realitet i förhållande till "karriärssolidering", karriärssträvan och arbetssökande. Infot kommer från liberalt som från vänsterpolitisktriktat håll.

Kan man äntligen vara överens om att kvinnor i allmänhet mellan 20-34 år deelar med otrygga och ojämlika anställlningsformer där ute? Och jag vill påstå att man säkerligen skulle kunna höja åldersspannet med minst fem - tio år i analysen (men det är min okvalificerade gissning). Det finns inga skillnader i faktan som tas fram idag, lite underligt då att det florerar nätresonemang som går ut på att vederlägga att "kvinnor är så fria som de kan vara på arbetsmarknaden", att "kvinnor relativt fritt gör egna val i förhållande till karriär och strategiska arbetsplatser" och därmed "bör hållas fullt ansvariga för resultaten; ta konsekvenserna av sitt eget handlande". Hindren är redan många när just en kvinna som studerande eller arbetslös ger sig ut på arbetsmarknaden. I allmänhet är det så att vi tyvärr överlag konkurrerar om efterfrågade arbetsplatser inom antingen yrkeskategorier där kvinnor är överrepresenterade eller yrkesområden där män finns i flest antal eller i bättre eller friare maktposition. Saknar vi kvinnor makt och ekonomiska medel för en bättre planering av vår situation, så vi kan göra bättre strategiska val, "väljer" vi givetvis de scenarion som ger bästa utkomsten utifrån de resurs- och tidsaspekter som vi personligen har att deela med. Oavsett vad, anser jag att kvinnor företar sig ett nollsummespel i en villkorad miljö, och när jag säger "villkorad miljö" menar jag att du ska tänka i termer av en befintlig struktur. Och jag säger att vi "tvingas" eftersom det är ren logik att kvinnor inte för att de är handikappade men för att de är villkorade saknar möjlighet att maximalt påverka arbetsgivare och arbetsmarknaden. Det är tydligt för mig att kvinnor idag i större utsträckning än män lever under strukturer där de saknar chans att styra sin situation, och att det är samverkande faktorer som får kvinnor att välja ett alternativ framför ett annat till skillnad från vad vissa kommentatorer på nätet vill låta påskina. Den största utmaningen tar vår anpassningsförmåga. Jag säger inte att kvinnor i särklass diskrimineras mer än män i precis alla lägen och på varenda nivå där finns, utan att vi är en av de diskrimineringsgrupper som diskrimineras under en befintlig struktur. Glastaken är ett exempel. Men kalla det för vad du vill :).

Källor: http://lotidningen.se/2011/05/10/reinfeldt-om-tco-moderaternas-starkaste-stod/
https://www.arbetsformedlingen.se/download/18.2c0d748132b0964694800015133/platsjournalen47-2011.pdf
http://www.expressen.se/1.2568873 (<- detta kommer jag att blogga mer om)

torsdag 24 november 2011

Kvinnor har en otrygg anknytning till arbetslivet

Det finns idag alldeles för många kvinnor i Se med en otrygg anknytning till arbetslivet. Alldeles för många kvinnor har deltidsanställningar, visstids- och timanställningar i fall där viljan och strävan finns hos kvinnor att arbeta mer och under tryggare former. Mats Larsson har skrivit en del aktuella rapporter om detta jämställdhetsrelaterade ämne på Lo's hemsida (senaste är från 2011. Läs gärna). Mätningar visar att en kvinna möter skillnader i förhållande till lön- och anställningsformer *oavsett* om hon finns i ett typiskt arbetaryrke eller verkar inom ett tjänstemannayrke. Läs om!: en kvinna möter skillnader i förhållande till lön och anställningsformer oavsett arbetar- eller tjänstemannabakgrund. Förutom alltså t.ex. lågutbildade utlandsfödda män är just kvinnor den grupp  i Sverige som just nu generellt har minst möjlighet att påverka sin arbetssituation.

Utgår jag från egen erfarenhet och sådant som jag har noterat på arbetsmarknaden överlag betingas de flesta arbetsplatser av en vane- och normstruktur i relation till vilken bransch det är och del av arbetsmarknad. Dessa ojämlika vanestrukturer inom jobbranscherna är tydligen svåra att komma i bukt med p.g.a. hur arbetsmarknadens struktur är i stort. Jag har sett många anställningar som  harskett utifrån regler som "funnits länge och fortsätter att finnas". Många stora och mellanstora arbetsplatser är inte så platta som de skulle kunna vara och detta kan missgynna jämställdheten mellan de manligt och kvinnligt anställda. Det råder alltsom oftast någon form av maktrelation/-er mellan arbetsgivare och anställda, mer eller mindre osynliga men starka på många arbetsplatser och det kan ofta missgynna kvinnor; kvinnor hamnar och arbetar i en del fall på arbetsplatser med en befintlig subkultur som de upplever som statisk och svårpåverkad. Det är också viktigt i jämställdhetsperspektivet att ta med frågor som den hårdnade konkurrensen om de jobb som finns och skapas. Dagens arbetsmarknad har blivit alltför hårddraget. Tempot har ökat runt om i världen och i Sverige och så även kraven på arbetstagare. Arbetstagare bör anpassa sig till effektiv och snabb förändringtakt bland företag och myndigheter för att möta vad? Jo, marknadens behov. Arbetsgivarnas krav på arbetstagares flexibilitet har hårdnat, och det är klart att detta svårligen går att jämka med många kvinnors livssituationer av olika skäl. Män borde i allmänhet ha lättare att leva upp till kraven om flexibilitet utifrån bl.a. det att det nästan aldrig är mannen som har huvudansvaret för barn och hem. För det är väl fortfarande en vedertagen sanning att män väljer jobb och karriär och tänker i de termerna först och främst innan de reflekterar kring familj och barn? Eller bara barn? Bara det att bilden på mammors behov glöms bort är rätt skrattretande. Vårt samhälle är inte så jäkla välinrättat efter kvinnor på så sätt. Vem diskuterar politiska incitament för att få oss jämställda i förhållande till denna fråga? Mammor kommer alltid att behöva support nets och medkännande personer i sin direkta närhet för att kunna ta upp kampen om den magiska flexibiliteten på jämlika grunder, vi kommer nästan alltid behöva kompromissa med en man eller en ersättare om det så är en man eller kvinna, vän eller vänner, förälder och mor- eller farförälder/-ar eller övrig släkt för att hamna där vi vill efter barnafödandet. Detta utöver barnomsorgen. Vi ska inte behöva bromsas upp p.g.a. vårt biologiska arv. 

Kravet på arbetstagarna som effektivare, mer uppdaterade och mer anpassningsbara än någonsin och finanskrisen som är nu är för mig synonymt med ett tummande på och förbrukande av uppnådda jämlikhetsnivåer (i den mån de uppnåtts). Jag hävdar att den upptrappade konkurrensen om jobben i praktiken tenderar att påverka både jämställdhetsmekanismer och könsfördelningspolitiken. Samtliga nämnda studier i min blogg om ojämlika förhållanden mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden är ett varningsflagg. I mina ögon deelar vi faktiskt fortfarande med arvet från tidigare decenniers ojämställda anställningsformsstrukturer, vi har råkat ärva 1970-talsförhållandena, det är resterna av dem som lever kvar som spillror bland mängden av arbetsbranscher. Inte minst syns det i förhållande till arbetsplatser med större andel oreglerade arbetsförhållanden där kvinnor arbetar som timanställda.

Ett annat problem som jag tycker bör ventileras utifrån Mats Larssons studieresultat är hur individen fungerar mentalt i sin tanke om familjestruktur. Det finns i vårt s.k. jämställda land en gammal, kvardröjande syn på män som huvudfamiljeförsörjaren (kanske inte i din familj men i många andras familjer och medvetanden). Den speglar den ojämlika lönestrukturen rakt av. I de kärnfamiljer som finns kvar idag är i genomsnitt mannens lön är högre än kvinnans. Vi har dessutom faktumet att mannen fortfarande stannar mindre hemma med barnen när barnen är både små och större. Statistiskt sett tar inte så värst många pappor i jämställdhetens namn ut föräldraledighet på 50/50basis. Varför då, kan man fråga sig? Jag läste en artikel i SvD (källhänvisning nedan) om att pappaindexet för de fädrar som tar ut föräldrarledighet under fler dagar är högre i år men fortfarande behövs 31 år till enligt TCO för att uppnå ett helt jämställt uttag(!). Är det fler än jag som frågar sig varför andelen män som nyttjar sin föräldrapenning är fortsatt låg? ...En av många bra anledningar till det borde sannolikt va att familjen förlorar i inkomstkälla, det är ju mannen som har ställt upp på "flexibilitetsideologin" och han som mantlar den.

Kontentan av föräldraförsäkringssaken är att föräldraförsäkringen långt ifrån nyttjas på ett sätt som är jämställt för oss tjejer. Ojämställdheten fortsätter att torna upp sig. Vi får bara inte lov att vara självständiga. Men vill "moderna" män och kvinnor verkligen fortfarande upprätthålla detta??


Så länge kvinnor har en otrygg anknytning till arbetslivet genom lägre lön, sämre tids-/schemaförhållanden, sämre möjligheter att påverka sina anställningsformer och om också kvinnor påläggs sociala ansvar som i själva verket borde diskuteras och problematiseras förblir jämställdhet en liten utopi och en grå fläck på vår (GII-)karta. Jag hoppas att fler vågar se detta och agera så gott det går i sin vardag.


Inspiration: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/3A241A60C171A738C125794F0048E176
Övriga källor till denna artikel är från Lo. Mats Larsson har skrivit rapporterna Anställningsformer 2011 och Arbetstider 2009. Lina Burströms fina, bra skriva c-uppsats, Flexibilitet och gränssättning - Om föreställningar kring arbets- och livssituationen hos anställda med avtal om oreglerad arbetstid.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-pappor-tar-ut-foraldraledighet_6090433.svd 
http://www.tco.se/Templates/Page1____238.aspx?DataID=8800

söndag 20 november 2011

Lika lön för lika arbete?

För två veckor sedan kom FNs senaste mätning som visar hur det ligger till med jämställdhetsnivåerna i 187 länder. Som väntat kom Sverige högt upp i listan, på 10e plats i förhållande till HDI (Human Development Index), på 5e plats i förhållande till IHDI (Inequality-adjusted Human Development Index) och vad gäller GII (Gender Inequality Index) kom Sverige på första plats. Men. Oj. Det ger ju 'en' lust att knacka sig på tinningen och skaka på huvudet. Inte för att man inte beundrar mycket av vad FN faktiskt åstadkommer i världen (även om FN inte alltid just "åstadkommer" markanta förändringar i t.ex. freds- eller vapenfrågor i förhållande till vissa nationer eller aspirerande nationer) och inte för att man inte tycker att just dessa pedagogiska statistiska verktyg visar på viktiga diskrepanser men ibland undrar man om inte GII är till mer nytta för kvinnor och män från de fattiga delarna av mellanöstern, för medborgarna söder om sydsahara, från sydostasien och latinamerika än för oss i-medborgare. Vad säger GII indexet mig (som är född på 70-talet) och uppväxt i Sverige och har upplevt en ökad andel kvinnor komma ut i typiska kvinnoyrken på arbetsmarknaden, som har sett konsumismen, våldet mot kvinnor, sexismen i tv och i media öka? Jag som har sett pressen på "perfekt-het" på mig som kvinna multipliceras i dimension? Va? Nä, det säger mig inte mer än att vi ju inte är så himla långt från "Pulp fiction" i vår idéevärld. Faktiskt inte när det kommer till maktförhållandets psykologiska, cirkulära struktur.
GII är ett trubbigt redskap. Det står sig väl i ett brett internationellt jämförelseperspektiv som tar med "Ekonomi" och "Indien" som andelsmått men inte i förhållande till en aktuell genus-gradskala. I Sverige dominerar fortfarande svenska män företagssektorn och män fortsätter att utifrån sin överlägsna positionering klappa varandra om ryggen och promota varandra till bättre arbets- och lönevillkor. Kvinnor ses fortfarande socialt sett som den mottagande och omsörjande parten och är fortfarande socialt och ekonomiskt underordnad sin könsroll. Många unga kvinnor i vår del av världen upplever fortfarande att "tysta krav", ultraperfektionism och diverse rangordningar underminerar för rättvisa förhållanden både i mellan kvinnor och mellan män och kvinnor. Orättviseförhållandena fortsätter alltså in i tjugohundratalet och tjejer/kvinnor  är fortfarande i en ganska ruggig situation. Ska vi tala arbetsmarknadspolitik och alltså tala politik, ser man att vår offentliga sektor fortfarande dignar av förvärvsjobbande kvinnor och att det är den arbetssektor som sedan 70-talet har sett den största ingången kvinnor. 80% av de kommunalanställda runt om i Sverige är kvinnor. Ingen jämn könsfördelning här inte. (En liten sak att kanske fundera extra på för Reinfeldt som var ute på fn-besök i ärendet equality?)... Mer politik: Kvinnor rent ut fälls fortfarande på socialt och ekonomiskt plan för graviditets- och småbarnsfostranperioder och har därmed allmänt sett svårare att komma tillbaks ut på arbetsmarknaden. Och löneskillnaderna i vårt land? De är inget påhitt. De finns verkligen. Jaa. Fortfarande, verkligen. Vad var det vår största landsorganisation, LO fann och publicerade i höstas nu igen om löne- och löneplatsskillnader?... Nä, jag säger bara att det fortfarande är så att värden som "Typiskt manligt" och "Typiskt kvinnligt" i förhållande till våra könsroller motverkar allt vad genusprogress heter. I detta land som har kammat hem bästa GII-rankningen. Debatten måste fortsätta och fighten.


Källor: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/915C59487C2D9397C1256E5100496565, http://hdr.undp.org/en/statistics/gii/, http://debatt.svt.se/2011/11/06/bast-i-test/, http://www.undp.se/HDI-2011/