måndag 31 oktober 2011

Det pratas mycket fram och tillbaka om...

Jag tycker det är intressant att notera vågspelet mellan åsiktsläger i förhållande till feminismparadigmet. I forum och nyhetssajter som t.ex. newsmill.se är detta en genomgående tråd. Jag tänker speciellt på faktumet att många män och kvinnor kallar sig för feminister och drar denna presentation inför varje ny tes som de skriver om. "Jag är stolt feminist för att...". "Jag har inga problem med att kalla mig för feminist då..." o.s.v.. Och så barrikerar sig samtidigt ett totalt motsatt synsätt från anti-feminismhållet, från de som anser att feminism är ett missanpassat påfund av hatiska vänsterinriktade teoretiker. 
Egentligen kan ju alla enas om att jämställdhet mellan könen är att föredra - och inte bara, utan att jämställdhet kontinuerligt behövs säkras i samhället. Eller? Samtliga debattörer är dessutom för att kvinnors rättigheter vägs upp mot männens och att männens rättigheter vägs upp mot kvinnors. Den senare falangen debattörer kanske använder en retorik mera baserat på att både män och kvinnors rättigheter ska tillvaratas samtidigt. Varav vissa av dessa författande personer ju då har jättestarka genusresonemang ibland utan att veta om det. Genus är ju ett asfult påfund, tycker många av dessa personer. Jag kan inte riktigt förstå grejen med att slå med påk på genusträet när jämställdhet är bra. För jämställdhet är bra, det kan väl alla hålla med om? Framlyftandet av genusperspektiv rakt-genom våra samhällsinstitutioner är en bra trend, enligt min åsikt. Genus handlar inte och ska inte handla om radikalism utan om att underlätta för en vågrät jämställandemekanism. Givande och tagande. På bägge hållen. 

Vi får aldrig glömma att den tidiga feminismen med rötter från 1800-tal nog visst kammade de högsta peakarna under socialismens framstöt (inte för att salongsfeminismen inte var lika klarsynt). Den moderna feministrörelsen hade långtgående effekter under arbetsrättsrörelsens framfart och parallellt med den. Feministrörelsen kom sig av ett fullkomligt naturligt behov att spränga sociala, ekonomiska och politiska gränser - och feministrörelsen vidareutvecklades senare för att kvinnors behov av värdighet och vidareutveckling skulle tillgodoses i större utsträckning av samhällsinstitutionerna. Rörelsen gagnade alla kvinnor och upplysta män som förstod nyttan av ett självständigt liv i jämlikhetens tecken. Rörelsen gagnade individen oavsett varifrån hon kom. Hon kunde komma allt från borgar- till arbetarklassen även då. 
Vi får aldrig glömma att dagens jämställdhetskamp långt ifrån ska snävas-ner till vänster- eller högeridealisering hit och dit! Visst finns det ett värde i att diskutera vartåt feminismen går och tar vägen och vilka dess beståndsdelar är men dagens jämställdhetssträvan bör fortfarande handla om att töja på uttjänta, hindrande strukturella normer socialt, ekonomiskt och politiskt. Det är vår skyldighet att neutralisera dessa frågor från blockpolitiskt tänkande.


Det är kanske i sin ordning att ställa en liten poll-fråga.


Existerar patriarkatet och lever kvinnor och män under den i Sverige enligt dig?







Gjord av mig i bökiga Paint. E den fin..?