torsdag 22 oktober 2009

I jämställdhetssymbolikens tecken

Kyrkan har idag beslutat att viga homopar! Yeess! Det var på tiden! Varför har kyrkan så länge diskriminerat nått som principiellt görs i kärlekens namn? Vår kyrka som är så modern. I jämförelse med konservativa kyrkor och traditioner är den nytänkande. Det är ju svenska kyrkan du tänker på, inte vatikanen. Glöm vatikanen, "il vaticano" verkar vara en sårad brunbjörnsmamma som byter mellan attack och försvar - medan svenska kyrkan är vår svart och vita nordiska skata som dels anammar trender i postmodernismens namn ...men dels kapitulerar i en av de mest konservativa frågorna idag. Eller? Tecknet på det är den aktuella polemiken om samkönade vigslar som har blossat upp ytterligare. Läs Karin Långströms blogginlägg, "Ge inte konservativa präster sånt inflytande, Rsfu" från den 22/10, 2009. Karins text om RFSUs åsikter om tvångsvigsel av hbtpersoner väcker tankar om både kvotering och om tvångsimplementering. Ämnet är djupgående och komplicerat. Tvångsvigselfrågan har bollats runt under dagens uppsalakyrkomöte och är en hot potatoe. Det har länge funnits röster mot samkönade vigslar och de höjs fortfarande i skrivandets stund. Faktum kvarstår dock, svenska kyrkans högsta beslutande organ har idag fattat ett beslut om att par av samma kön ska kunna ingå äktenskap i Svenska kyrkan. De präster som är mot homogiftemål har nu att välja vad de ska göra den gång ett samkönat par kommer för att boka kyrka och präst. En präst har all rätt att avstå från att viga ett homopar utifrån sin trosföreställning och religionsfrihet. Rätten till trosföreställning står m.a.o. mot rätten att slippa diskrimineras. Många präster uppger att de är mot att viga ett samkönat par och vi vet väl inte riktigt hur spritt motståndet mot att viga samkönade par är i landet egentligen. Trosföreställningar är för övrigt en flytande epitet, de kan ju ändras över tid. "Är tvångsvigsel och tvångsimplementering då ett alternativ om homopar vägras kyrkovigsel i utspridd skala?" Bör präster åläggas vigselskyldighet? När det kommer till RSFU och RFSUs profilfrågor är det fortfarande otydligt vem som tycker vad om tvångsvigsel men heder åt RSFU som har väckt frågan. Det är naturligt att pro-hbttänkare reagerar mot det faktum att präster får behålla rätten att neka samkönade par prästvigning. Skräckscenariet är ju att nekanden från enstaka präster övergår till en accepterad och spridd förhållning. Det finns risk för att detta blir en inofficiell, kollektiv gärning där det blir "princip och om att förbehålla sig rätten" av alltihop. En progressiv påhejare av hbtqrörelsen kan inte annat än att bli oroad över dessa fri- och rättigheter. Tänk dig själv att du blir nekad vigsel i din kyrka för att du önskar viga dig med en person av samma kön som du - och tänk dig att detta faktiskt sker lite varstans och då och då i resten av landet.Vi får därmed älskande par som tvingas åka runt mellan kyrkor i jakt efter en öppensinnad.

Diskussionen om innebörden av samkönad vigsel har förts under några års tid i regeringen och i riksdagen. Den har varit föremål för diskussion i civilutskottet länge. Beslutet som äntligen har blivit till och som gäller nu är en avvägd kompromiss och den har kommit att balansera individens olika rättigheter i fråga. Härmed kan man tycka att själva processen i sig kanske är en slags seger. Frågan har ju förts fram och en öppning har skapats. Men faktum kvarstår, vad gör man med fördomar och gruppkamaraderi inom en prästkår? Hur deelar man med orättvisa i en fråga där principerna är moraliskt förankrade? Bör man tvinga präster att rätta sig till en lagstadgat linje? Kan man lagfästa ett tvång? Man kanske inte kommer tillrätta med diskriminering så lätt, speciellt inte om den är utbredd.


Tvångsvigslar kan leda till mycket fula framtidsscenarion. Å andra sidan, är det viktigt att ha låg tolerans mot "fulrutiner" inom kyrkan. En acceptans av fulrutiner skulle bli kontraproduktivt i ambitionen att skapa ett jämlikt samhälle. Och lite ambitioner måste man ha. Den toleransprocess som Karin Långström talar om i fråga om samkönade vigslar skulle onekligen bli långdragen. Frågan kokar ned till huruvida man har tålamod att låta tiden ändra på villkor som sitter i skinn och sinne på andra människor men kanske främst huruvida förmågan att befästa tolerans är tillräckligt kraftfull. Karin Långström talar om opinionsbildning och om positiv utveckling. Visst kan kanske fördomar "tas om hand" av opinionsbildning men det blir nog en lång process. Titta på inslaget och tänk till. Ljusglimtar finns! Det är dom man bör inspireras av. Till tjyvene och sist finns människor på bägge sidor av staketet. Vi är många som undrar varför den heterosexuella normen nödvändigtvis ska få sluka hela världen och spotta ut den som en kärna. Världen är diversifierad där ute, i verkligheten. Som tur är.

söndag 18 oktober 2009

lördag 17 oktober 2009

TEMA FASHION KULTUR

Kvinna, Du fullkomligt älskar mode. Det är nått berusande med Haute Couture och Prêt-a-porter. Tygerna, färgerna, modellerna, detaljerna. Dessa perfekta sömmar och handsydda broderier - allt så välgjort och så väl genomtänkt!
Passformen hos ett klädesplagg är så nära perfektion det kan komma, tygets kvalité i perfekt samklang med stil och nytänkande... En Galliano- eller Valentinokostym får dig att fantisera om att äga  It, det ultimata designade plagget. Klädeskreationerna tar andan ur dig, även om flesta av oss aldrig kommer att komma i närheten av en, men vi drömmer om det. ...Hur lyckas dem, designerna?? Synålarna är helt klart kyssta av gudar, antingen det, eller så har en hemlig pakt ingåtts med hin otygsonde. Du drömmer ditt eget glamour, det händer! Catwalksbilderna har den effekten! Vi talar ju om konst... Vi talar om säsongsresultat som överträffar sina föregångare, om ständiga förfiningar och justeringar, jagandet efter den ultimata perfektionen. Vi talar topdesigners och hantverkskonst med rötter flera sekler bakåt i tiden.


Allt ter sig superlativt.


Samtidigt...


... finns det något korrumperande med modeindustrin. Symbolerna som stora designers omskapar gör att vi kvinnor förlåter skelettliknande modeller, anorexi, bulimi, korrupta modellagenturer, ökända drog- och pillskandaler och dekadenta modefoton. Med ett modemagasin i handen förlåter och anammar du och vi, andra tjejer och kvinnor, vad jag kallar en gasellidealism  som kännetecknas av en illusion långt från oss och vår egen realitet.
Låt mig ge en definition av gasellidealismen. Gasellidealism är myten, den hårda, kalla kristallimagen av oss kvinnor som fräscha, perfekta nymfer med rådjurögon på långa, smidiga lår, vi har Chanel n° 5 bakom öronsnibbarna 24h av 24 i det chickaste man kan köpa för pengar. Vi talar om Dolce&Gabbana-hybrid. Därför ställer jag frågan, när du och jag, vi, vi vanliga tjejer och kvinnor ska börja bojkotta det här 'tänket'. I alla fall lite. Och, kommer unga tjejer i tonåren någonsin att göra det? Inte så länge du, mamma av idag inte frigör dig från dina fördomar. Och du, pappa inte släpper dina vanföreställningar. Inte så länge du inte har en öppen ståndpunkt i fråga inför ditt barn. Annars sker med stor sannolikhet följande: Du förmedlar omedvetet en komplex otrygg bild. Denna otrygga bild rotar sig hos ditt barn och tar formen av en fördold känsla av osäkerhet som sen nästa generation ärver. Och så fortsätter det så i decennier och förgrenar sig så i århundraden. 

Nånstans måste det börja. Inifrån oss själva är en bra start, och samhället måste följa med.

Infokällor:

http://www.fokus.se/2007/10/herman-lindqvist-sluta-skanda-kvinnan/
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2192442.ab

2008-04-04, reviderad 2009-10-17