söndag 11 januari 2015

Jag vet inte vad det är men det gör mig irriterad...

Ni som har följt mitt skrivande här på bloggen vet att jag uppdaterar blogginläggen med rätt långa mellanrum. Överlag vill jag utrycka mig i frågor som jag brinner för, och jag har gillat bloggformen men nu tenderar jag gå över till twitter mer och mer. Jag tror att liksinnade rättvisesökare delar mina åsikter, jag tror det har märkts, och kanske har nån undrat varför jag skriver så sällan. Vad ni däremot inte vet är att jag surfar hit och kollar mina inlägg ibland. Vet ju att jag brukar redigera klart ett stycke och släppa iväg det när det känns färdigt. Så, det är med leda som jag efter varje gång som jag har satt mig - och skrivit och förberett ett inlägg klart, och postat mitt inlägg; efter varje #%@ gång som jag har loggat ut och känt mig riktigt klar senare upptäcker felskrivningar som jag kan svära på att jag inte har orsakat själv eller skrivit. Jag har t o m en misstanke om en bugg i varumärket blogger. Jag vet inte vad det är men det gör mig irriterad. Jag har tröttnat nu och har tröttnat på att blogga för det här. Ja, nästan ungefär lika irriterad och upprörd känner jag mig som när jag blev trakasserad av ett antal främlingar från Svenskarnas Parti i mitt twitterkonto under Almedalsveckan. Det skedde några dagar efter att partiet hyrde in sig på talarscenen den 4 juli. Jag tvingades hota dem med polisanmälan för att få en illusion av att få vara ifred från dem (det här hände på twitter). Jag tvingades polisanmäla och inte bara hålla mig till att hota med det.

Jag säger inte att jag är förföljd av ett kakmonster men kanske att nätet känns som en djävla djungel man förstår sig på tills att nåt galet med det händer. För att återgå till ämnet kommer jag nu korrekturläsa ett par av mina inlägg härinne inom nån tid. Lägga tillbaks och ta bort sådant i texten som är uppenbart felskrivet, eller som är mera rätt, kanske skriva om speciellt de senaste inläggen, för allt det felskrivna är inte vad jag vill att mina skrifter ska utstråla. Politik är allvar för mig. Jag kan verkligen inte minnas att jag har lämnat vissa texter i skicket dom är. Hoppas ni ser förbi det som kanske changserar kvalitetsmässigt och får ut en kärna av sanning från dom. Eller som en god vän sa, att jag är för hård mot mig själv. Men det får mina läsare utgöra.

Så. Nu är detta skrivet och sparat.

onsdag 2 juli 2014

En sidnot om Af och om dagens roll

                                       Foto: corren.se

Af har mottagit mycket kritik från media och politiker under det senaste årets nästan samtliga månader, så det känns rätt så befogat att komma med ett litet inlägg om Arbetsförmedlingen och snudda litegrann vid de thatcherliknade strategier och handlingsplanssystem som Af har haft för enskilda inskrivna under de två senaste mandatperioderna, d v s hur de i praktiken har varit upplagda för enskilda arbetslösa. Vill ni veta den råa sanningen om hur Af funkar i praktiken? Hur de arbetslösa mottas och vad som händer i praktiken? Att Af är detaljstyrt vet vi, men frågan är om vi tillräckligt uppmärksammar det faktumet att Af som organisation är både över- och underreglerat, och att detta spiller ut på arbetsmarknadspolitiska åtgärderna de lägger upp? Jag hittar inte jätttemånga skrivna artiklar fokuserade på just enskilda regler för de inskrivna, på deras effekter, på handlingsplansupplägg och diverse konkreta förfaranden förutom kommentarsfälten från arbetslösa som själva varit utsatta för Af:s tröga system by first hand. Jo, Aftonbladet hade ett riktat kapitel i ämnet i höstas om jag inte minns fel. Av ovannämnd anledning och med utgångspunkt från frågeställningen inriktar sig detta blogginlägg enskilt på denna del av Arbetsförmedlingens styrfråge-fråga. Vad som än påstås fram och tillbaka om synergier av medverkande parter och krafter, tycker jag att Af med sina 12 5000 anställda inom sin organisation har kniv, gaffel och maträtt i handen som den enorma myndighet Af är. Eller, dom borde ha det. Vad Af egentligen är, är "För stor", men låt oss utgå från att Af har en massa makt att kanalisera eller åtminstone så pass mycket att säga till om att det borde kunna frigöras och blomma ut effektivare bland Sveriges uppskattningsvis c:a 500 arbetsförmedlingskontor. En granskning från Riksrevisionen i år visar att kontoren kan bli mer effektiva när det gäller att förmedla arbete. Läs mer om det här.

Trots att vi vet att dagens yrvakna regering har haft stor delaktighet i hur de senaste årens arbetsmarknadspolitiska åtgärder har varit utformade har vi hittills inte uppbådat tillräcklig energi åt att reagera på de orättvisor som tar vid på plats, inne på arbetsförmedlingens kontor. Jag talar om att på Af idag gäller ett handfull regler för en hel, stor folkmassa. Kommer en arbetslös inskriven in på ett Afkontor idag får oftast hen ett eller högst två oanvändbara alternativ att välja mellan. Så mycket för flexibla eller individuella handlingsplaner, att tala om individuell valsituation i det läget är m a o inte ens korrekt beskrivet, säger hen nej till ett förslag från handläggare; kanske har en bättre lösning på sin arbetslöshetssituation blir det utskrivning vilket fk, socialkontor och länsrätten alltsammans har visat sig kunna följa upp med en uppslutning till nekande av försörjningsstöd/a-kassa/aktivitetsstöd. Vi talar om ett befäst understödjande helt enkelt från alla parters sida för att sänka individen som redan är i ett utsatt läge från början. Individen kallas för icke samarbetsvillig i kommunikationsbrev och afregister och befästs på de lokala Afkontoren som en jobbig person, och har plötsligt av tre myndigheter samtidigt befästs som någon som avhåller sig från att göra vad som krävs att bidra till sin egen försörjning. Sådana här förfaranden menar jag sinkar ner dem bland de cirka 8% arbetslösa i landet som upplever en sån här behandling. Det är säkert inte alla samtliga arbetslösas upplevelse av de lokala kontoren, men mångas, och vilka som erbjuds tillräckligt och vilka som erbjuds mindre finns det ingen statistik på. Sverige har inte råd med detta. Det är dags att sluta bullshita och sluta leka i sandlådan med blindfläckar på näthinnan.

Så, vad är problemet i det stora hela? Problemet är att Af måste se och inte minst på allvar lobba för att det ska finnas lika många situationer som det finns människor. Af måste sluta sinka inskrivna arbetslösa! Socialförvaltningar, försäkringskassekontor och länsrätter måste sluta uppsluta kring "attacker" på enskilda. Af måste kunna nå fler och hjälpa fler. Det gör dom inte idag. Människor tvingas anpassa sig till en ensidig "regelmeny" som kommer sig av Af:s regelverk, och idag innebär detta mer och längre väntetider som i sin tur innebär ännu längre avstånd till arbetsmarknaden - detta är en styrfråga. Människor kommer längre och längre bort från arbetsmarknaden och kostar samhället mer och mer. Dagens Juridik skriver om ett DOfall (> här) där en man i Bohuslän blev avstängd från Af:s jobb- och utvecklingsgaranti när han förklarade att han inte kunde ta ett arbete som omfattade försäljning av lotteriprodukter på grundval av sin religiösa trosinriktning (Jehovas vittnen). Vi har religionsfrihet i Sverige, Af hade kanske velat vaska fram ett annat jobb och vara kreativa men skitsamma, och skitsamma att hänvisningen gick ett skitjobb. Människan skulle straffas, och kördes således osentimentalt över av Af - som klampade på de flesta paragrafer i Diskrimineringslag (2008:567) och nu ska upp till granskning hos DO.

Af har ett huvudansvar att lösa inte bara det senaste årets utan de senaste årens höga arbetslöshetssiffror och göra inget annat än slussa ut människor på arbetsmarknaden, då är det väl ändå dags att börja fokusera på just det? Att sänka medborgarnas förtroende för förtroendeuppdraget Af har är att lägga en snara om halsen på sig själv. Jag har själv mångas historier i huvudet, och ett par fall där jag förstår att Af hade löst dessa människors arbetslöshetssituation genom att exempelvis erbjuda kortare, riktade, kvalitativt sett godkända utbildningar vid rätt tidpunkt. Af verkar tyvärr mest fortfarande vara 'en alldeles för passiv arbetsgivare bland alla andra' och inte en myndighet att lita på för folk. Af är mest en myndighet för sina anställda där dem kan hänga och släpa sig fram över golven; en arbetsplats för den tuggummituggande handläggaren med flackande blick. Af ser helt enkelt ut att vara ett försörjningsstöd - för sig själv. Enskilda arbetslösa jag har pratat med säger att det uppstår en vi-och-dom-känsla när dom kommer in på en "fästningsborg" (eller "förnedringsförmedlingen" som det så vackert kallas här och var). Samtidigt saknar runt 150 000 unga jobb och vi vacklar under tyngden av dagens massarbetslöshet. Här en bra länk om den detaljen i Corren.se och här en ytterligare länk till en artikel i Sundsvalls tidning om det dalande förtroendet för Af.

Källa: 
ams.se
http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/15882/Anpassad_12_9_Effektivitetsm%C3%A4tning%20som%20metod%20f%C3
%B6r%20att%20j%C3%A4mf%C3%B6ra%20arbetsf%C3%B6rmedlingskontor.pdf
http://www.st.nu/opinion/ledare/formedla-jobb-en-bisak
http://www.esv.se/sv/2/Press/Nyheter-och-pressmeddelanden/2014/Verksamhetsanpassad-styrning--ar-det-framtiden/
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/
http://www.expressen.se/nyheter/val2014/almedalen/annie-loof-avveckla-arbetsformedlingen/

samtal med människor som är och varit inskrivna på Af.


lördag 21 december 2013

Feministiska våren, inte bara en glädjekalkyl

Vi feminister som hittills trott att feministisk kamp skulle fortsätta brottas förgäves med pinsamma element av ämnespolarisering ända in i andra halvan på 2010-talet och att pragmatisk feminism kategoriskt skulle dela in oss i politiskt blocktänkande har börjat skymta gryning. Även om ämnespolarisering forfarande finns inom dagens feminism ser vi ändå att vi inte längre behöver fortsätta leva med en bild av feminism och feministisk kamp som helsplittrad eller illusorisk. Vi lägger nu märke till en blygsam feministisk vår. Kvinnor över hela världen speciellt de med om den teknologiska revolutionen (internet, sociala medier) vaknar mer och mer till genuin solidaritet. Smaka på det! Vår syn håller i detta nu på att breddas och fördjupas samtidigt som våra sikten mer integrerat riktas mot hur jämställdhet ska genomsyra olika led i samhället. Fler är intresserade av feminism, feminismen har blivit populär igen (fråga Gudrun). Många av oss har börjat söka inom oss själva och utmanar med samlade krafter bilderna och synsätten, vi fightar för våra core-frågor (pro-abortfrågan, Spanien) och pekar på könsaspekterna. Även om vi fortfarande har många motgångar att kämpa mot ser jag ändå att gamla strukturer äntligen börjar vittra på allvar i takt med att den alltmer ihärdiga kritiken mot patriarkatstyret växer. Även om detta inte handlar om ett ras (nej, inga illusioner) har vi att göra med ett långsamt fokusskifte och det är oerhört viktigt. Jag tror inte jag är den enda som ser trenden genom flödena - typen av artiklar, debatter, utgivandet av nya böcker som spottas ut i en ström (luv u Maria Svealand!) - jag ser trenden via sociala medierna, jag ser det här genom oerhört proaktiva uttalanden från celebriteter (på sistone har tankarna snurrat kring Catherine MacKinnon likaväl som Jennier Lawrence), genom resultat som når oss om kompetenta kvinnoorganisationer runt om i världen, deras arbete är ovärderligt...

Let us get back to basics för ytterligare analys. Samtalen om vad som är 'bestående sanningar' har kanske aldrig varit mer relevanta att ta än just nu. Hur man lättast och fortast skadar hen/kvinnan är en viktig utgångspunkt när man vill gå till roten med varför hen/kvinnor behåller bojorna. Det är relevant att fråga sig när och hur vi är mest utsatta. Är det som Jean D'Arcförespråkare som kvinnomassorna har lärt sig bli eller som ofrivilligen köttsliga, sexualiserade ting den patriarkala strukturen fortsätter pådyvla oss?

Vi har i väst under 1900-talet lyckats frigöra oss nästan helt från ett par av de tidstypiska normbojor som höll oss fjättrade till typiska kvinnoroller och uppgifter och många av oss har förmånen att idag stå och yrka att vi inte längre är bundna till många av de förpliktelser som var så kruciella för ett fungerande liv då - men de av oss som är mer eller mindre förskonade många av dessa utmaningar och lever ett mer eller mindre självständigt liv kämpar med solidaristiska problem (formell betydelse här) som feministisk kamp innebär. Faktum är att traditionella frågor och problem som rättigheten till lika lön osv kommer ta minst ett helt sekel till att utrota. Tittar vi globalt finns många oerhört farliga och nesliga bojor kvar och vissa tycks bli värre, vad de alla har gemensamt är att de går ut på vad man kan göra mot oss utifrån att vi är det svagare könet och som sådant måste utstå diverse övertramp. Utöver en solidaristisk kamp om de traditionellt klassiska feministiska frågorna driver vi nya aggraverade, tidsbundna problemfrågor såsom den utbredda kvinnogenociden, traffickingen, webbporren och prostitutionen som allt oftare startar på webben och gruppvåldtäkterna, minderårssexjakten på webben, hämndporren, sexförtalen och sexhoten och uthängande på nätet och det sexuella utnyttjandet av minderåriga som ofta startar via nätet. Därför är det så viktigt för alla som bekänner sig till feminismen att sjunga in den feministiska våren rätt. Vi som hittills kämpat med egna kärnfrågor måste fortsätta ha ett brett, djupt och hypersolidariskt perspektiv på allt vi gör, vad vi kämpar för och tagga en inkluderande retorik. Det patriarkala hotet genomsyrar allt i kvinnors liv. Patriarkala slag riktas många gånger under bältet. Oavsett hur det tar sig i uttryck, oavsett "tema" eller "ämne" riktas det mot kvinnor, mot hen såsom uppfattade som köttslig varelse. Det är ifrån övertygelsen om oss som mer kroppsliga än mentala eller intellektuella som varje form av förtryck börjar. Den felaktiga utgångspunkten fungerar i praktiken som en viruscell. Den har sitt avstamp i en fördomsfullt vi och dom-ställning samt "vi är i grunden och utav hävd lämpade än dom-för-att". Stålhanden (d.v.s.patriarkatsystemet) skulle inte kunna tillåta sig friheter och så genomsyrande dogmatisera den sociala och politiska kontexten, och inte minst på olika sätt fortsätta bända kvinnor, bända hen om det inte vore för det här sambandet: Mannens "legacy" - vadå för legacy? Det är handlar om tusentals år av kvinnoförtryck. 


Stålhanden (d.v.s.patriarkatsystemet) skulle inte kunna tillåta att ta sig friheter och så genomsyrande dogmatisera den sociala och politiska kontexten, och inte minst på olika sätt fortsätta bända kvinnor, bända hen om det inte vore för ett sådant samband.

Därför menar jag att så länge kvinnonedvärderande situationer finns, så länge de uppkommer och får fortgå skadar det oss kvinnor som grupp och oss kvinnor som feministiska frihetskämpar. Saken är den att kvinnor/hen förmodligen aldrig blir ens måttligt jämställda oavsett kärnfrågan om inte de värsta synsätten och vittnesmålen om kvinnor/hen upphör. Vi attackeras systematiskt av daglig nedvärdering av oss som kön och som kvinnor (jag behöver inte gå in på det, vi känner alla alltför väl till detta och de olika sätt de sker på) och jag menar bara att jämställdhet inte - inte överhuvudtaget kan ske eller bli ett vitalt faktum förrän allt sånt som i grunden kränker bilden av kvinnor/hen som jämställda, rättfärdigade och värdefulla försvinner. Det är så många destruktiva kontraster som måste bort från våra gator, våra hem, skolor, arbetsplatser och plattformer runt om i världen men är det något som verkligen skadar hen/kvinnor i grunden så är det den socialt bet(v)ingade "institution" som aktivt förevisar att hen/kvinnor självmant kränker och förnedrar sig själva på nivå "inte mer värd än en nedfläckad skummadrass". Jag hänvisar till det som alla inklusive "eminentare" medier och debattörer slentrianmässigt kallar för det äldsta yrket i världen. Jag säger, ingen jämställdhet infinner sig någonstans förrän all exploaterande porr och prostitution och all slavarbete elimineras helt och hållet. Vi bör sluta prata om exploaterande prostitution och slavarbete som outrotbara och som "världens äldsta yrke" och börja prata om dem som både möjliga och nödvändiga att eliminera helt från jorden yta. Det är dags att den kroppsbetingade bilden på kvinnor ändras och att bilden av oss ändras och förhöjs med raketfart!

Om vi ser till kvinnor ur ett sociosymboliskt perspektiv, ur ett värde- och värderingsperspektiv, och vi i detta nu vill börja omvärdera den samlade bild som finns av oss som kön måste en större förståelse öppnas för det att omställningen av existerande synsätt och attityder måste slå igenom varje barriär. Överallt där ojämställdhet och ojämlikhet finns måste attityder till vad som är godkänt och acceptabelt slå igenom till alla. Fullständig respekt för kvinnor kan inte infinna sig förrän all s.k. gammal sed- och normröta om kvinnor som utnyttjbara är utrotad från jordens yta. Hen/kvinnan kan inte nå fullständig upprättelse och få en korrigering av orättvisorna förrän ett reformerat synsätt på hen/kvinnan har slagit igenom alla delar av samhället och samhällena runt om i världen. Det är således inte "bara" problemen med kvinnodominerade arbetsplatser, med snedvridna socialförsäkringslegliseringar, få platser i parlament och regeringar och bolagsstyrelser mm runt om i världen som vi har att tampas med i vår jämlikhetskamp! Det utgår inte ens från hur människan eller mannen för krig och använder våldtäkt av kvinnor som krigsobjekt, utan det börjar med grundsynen på kvinnor/hen, från vad vi är för andra. Vi måste uttala oss brett om vad det är som gör att kvinnor/hen vänder sig mot sig själva antingen för att de tvingas till det eller av överlevnadsskäl i samhällen där det finns förutfattade meningar om vad kvinnor förväntas göra. Vi måste också inkludera alla kontinenter på jorden i vårt dagliga tänkande. Vi bör tänka på kvinnan, på hen som metakvinnan, som metahen för att aldrig sluta glömma att vi är förenade och inte skilda från varandra. Vi får inte igenom någon jämställdhet om vi inte antar ett brett fronttänkande. Inte om vi vill se jämställda kvinnor som okränkbara ur alla aspekter framför våra ögon. Alla frågor hänger ihop och det är olika sidor av samma skrovliga mynt.

Feminister, inför ett helhetstänk nu. Det är en för alla, alla för en! Samtliga kvinnorproblem är viktiga att uttala sig om i elimineringsprocessen av falskhet, bigotteri och motståndet som omger våra liv! Det inkluderar i högsta grad ett "What are we really" och framförallt "What are we not". Låt Hen/kvinnan resa sig upp och sträcka sig i hela sin styrka och hela sin varelse!

       

Bild 1, 2, 3, 4 i ordningsföljd från vänster till höger: 
Inna Schevenko i protest mot prostitution i Amsterdam. Hämtad från hennes facebooksida.
Spanska pro-abortdemonstranter utanför Madrids hälsoministerie. Hämtad från The Thomson Reuters Foundation* på http://www.trust.org
Bild 3 och 4 Wimsal (Women in the Media Sierra Leone) och andra kvinnorganisationer i Freetown protesterar och kräver skärpt våldtäktshantering av polis och ministerier. Hämtad från Afrika Young Voices (AYV)** på http://africayoungvoices.com

*Thomson Reuters Foundation använder sin unika uppsättning färdigheter för att hjälpa kvinnor över hela världen att känna till och försvara sina rättigheter. TRF beskriver att den driver ett antal banbrytande program som syftar till att stärka kvinnor genom nyheter, information, kostnadsfri rättshjälp och medieutveckling. Vår Women Conference Förtroende ägnar sig åt till att tillgängliggöra rättssystemet för kvinnors rättigheter.

**Afrika Young Voices (AYV) är en sierraleonsk organisation som främjar och utvecklar ungdomsverksamhet, Diaspora, medial opinionsbildning och medieunderhållning i landet. AYV har utvecklingsprogram för stärkande av gemenskapen och de omfattar: Stärkandet av genus frågor (gender empowerment), affärsutveckling, social mobilisering, musik och underhållning, nätverkande och informationsförmedling.

Uppdaterad den 2013-12-28.

onsdag 11 december 2013

Jämställdhetscentralen


Sådär. Härmed åberopar jag ägandet och besittningen av denna logga, företagsnamn och bild. Jag har tagit fram detta själv den 3 december 2012. Jag söker förresten samarbertpartners till ett nystartat företag. Du ska tillräckligt gedigna kunskaper i genusvetenskap, vara estetiskt begåvad och intresserad av alternativkonsumerism, främst inom mode plus givetvis vara en nitisk kämpe för jämställdhet. För mer info emaila mig. Nu kör vi! Tjo ho!                                                             Dagens datum: 13-12-11